Att fråga eller bli frågad, det är frågan.

Det känns som om det alltid är jag som frågar. Ingen frågar mig. Jag hittar på saker att göra och frågar andra om de vill hänga på, men det är sällan som någon spontant frågar mig om jag vill hänga på. Visst händer det, men det är relativt sällan. Och ibland kan man inte just den gången, så är det ju. Det kanske är så att jag sagt nej för många gånger så folk tröttnat på att fråga? Eller är det så enkelt att jag är för tråkig?! Hur som helst så gnager detta i bakhuvudet på mig. Jag tycker att jag sätter så många personer i fokus men ingen sätter mig i fokus. Jag tycker om dem, men ingen tycker om mig lika mycket tillbaks. Jag hatar människor ibland, eller för det mesta. Blir så trött och less. Människor dåliga, med människor följer svartsjuka och avundsjuka. Jag hatar allt det. Hatar.
Kanske borde ta avstånd, inte kväva någon. Fast jag tycker inte att jag kväver när jag bryr mig? Svår balansgång det där. Men i alla fall, det skulle vara kul om jag fick vara med och leka ibland utan att behöva fråga först.

Jag måste ha retat gudarna, måste gjort något fel.

Över två veckor sedan jag hörde från Island. Hoppas, hoppas och hoppas att anledningen till detta är för att de har fullt upp med 'den nya' au pairen, och inte för att de inte är intresserade längre. Skulle inte bli förvånad om det var det sistnämnda, jag verkar ju vara rätt så bra på att stöta ifrån mig människor..

Tur att jag har ♥. You are the only exception.
Always there, never there. I'm never alone, always alone.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0